Landeryd kyrka

På utsidan av kyrkans östra vägg står det 1753. Och så som kyrkan ser ut idag stämmer det, men det som hände 1753 var egentligen bara en ”nystart”.

Den försommaren revs nämligen större delen av den gamla medeltidskyrkan och så byggdes den kyrka upp som vi har idag.

Den ursprungliga kyrkan, förmodligen från senare delen av 1100-talet, var naturligtvis mindre – både på längden och bredden. De s.k. ”korsarmarna” i väster byggdes till ganska snabbt. Det kan nämnas att kyrkans ingång fanns i den södra korsarmen och det nuvarande vapenhuset fungerade säkert som ”dopkapell”.

Under de följande århundradena behöll sedan kyrkan sin yttre gestalt, ända fram till mitten av 1700-talet.

Sockenstämman beslöt på Valborgsmässoafton 1751 att den gamla kyrkan delvis skulle rivas och en ny byggas, ”enär den gamla kyrkan var ej allenast till murar och tak skröplig utan också ganska mörk och alltför trång”. Sen gick det snabbt. ”Rivningsarbetet” påbörjades den 26 april 1753 – och efter ett mycket intensivt arbete stod kyrkan färdig att invigas av biskop Rhyzelius den 29 juli samma år. Allt var visserligen inte riktigt klart – innertaket kom året efter och tornspiran först 1762 – men en beundransvärd prestation var det förvisso. Och inte minst viktigt - många var delaktiga, ”intill inhyses och fattighjon”.

Arbetet väckte också berättigad uppmärksamhet långt utanför socknens gränser.

Som nämnts bevarades ändå delvis den gamla kyrkan; det gäller den västra väggen och nedre delen av tornet – och inte minst – ett antal mycket värdefulla inventarier; dopfunt och krucifix från medeltiden, liksom predikstolen från 1600-talet.

Sedan 1753 har inga riktigt stora förändringar genomförts i Landeryds kyrka, vare sig utvändigt eller invändigt. Visserligen har ny altaruppsats och altartavla införskaffats, orgeln har renoverats och försetts med nya verk, fönster har tagits upp och satts igen, värmesystem har bytts och kalkmålningar har ”plockats fram” – men själva ”grundkonceptet” är ändå detsamma idag som 1753.

Och ännu viktigare – meningen med alltihop är densamma då som nu; den nämligen att människorna i vår församling ska kunna få samlas till bön och tillbedjan, få del av ”brödet från himlen” – och det i livets alla skeden. Så var det tänkt på 1100-talet, så var det tänkt sommaren 1753, och så är det tänkt idag. Låt oss förvalta gåvan!!